Jaa, vad hände då...Joo då var snöstormen som vi aldrig kommer att glömma, tror inte att jag får uppleva nåt liknande nån mer gång heller. Jag minns att jag skulle släppa ut vår hund som vi hade då (Bamse) och jag fick inte upp altandörren. Med nöd och näppe så kunde jag "tröka" upp dörren vid groventren och när jag kikade ut så fick jag en chock. Eftersom jag skulle iväg till jobbet på "Solvik" så gjorde jag mig iordning och tänkte bara att idag får man ju gå då nåt annat är inte att tänka på. När jag kommer ut så har jag snö ända upp på magen över navelhöjd men börjar iallafall liksom kämpa mig framåt, fick trycka mig framåt. Det var tungt som f.., tänkte hela tiden att det blir nog bättre men efter att ha kommit en liten, liten bit neråt gatan så insåg jag att det här går inte. Bara att kämpa sig hem igen och ta kontakt med jobbet.
Sen på em bestämde jag och en arbetskamrat att vi nog kunde ta oss dit och jobba kvällen, det tog oss 1,5 timma att gå den biten till jobbet. Vi sov över för att kunna jobba nästa dag oxå. Kommer ihåg att vårt kvarter snöröjdes först på måndagen och snöstormen var en fredag. Dom var så smarta så att på vår gata plogade dom upp en stor snövall och blockerade totalt, fanns inga möjligheter att komma ut där.
Allt detta hände alltså 1995, det har gått 13 år men man minns det som om det var igår, datumet är inpräntat i minnet.
Det är som när Palme mördades 28 februari 1986, då jobbade jag min allra första natt på min nya tjänst efter att ha vart mammaledig. Det var en märklig, overklig natt nåt som man heller aldrig kommer att glömma.
Idag är det kallt och mysigt men ingen snö än....men den kommer nog.
Ska tjoa på guben och P nu för vi ska på utvecklingssamtal i skolan.
Ha en bra kväll, KRAM!